Tjocka damer och griniga gubbar.

Igår for djävulen i mig och jag gjorde något jag inte alls trodde på men som visar sig faktiskt kunna fungera. Jag har två hanar som är svåra att få ihop med äldre hanar, ungar går bra! Det är Twister som gick från go och mjuk pojke till brutal karlakarl över en natt och började mobba sin förra burkamrat James. (James fick flytta till egen lya, har gått upp i vikt igen och mår toppen!) Sen är det knepige Albin som alltid varit lite... egen... Även han funkar fint med bebisar men med äldre hanar är det som att han är feg i botten och kör med "anfall är bästa försvar".

Jag gjorde en hopsättning enligt konstens alla regler igår. Båda fick bada, de fick komma ner i ett stort och neutralt utrymme (1,8m diameter) med flera gömslen, mycket hö och annat godis. Sen satte jag mig och väntade. Första halvtimmen sprang de runt och lite halvförskräckt undrade var 17 de hamnat, sedan tog det fyr... Uj... uj.... uj.... Twister tokdominerade över Albin som gav sig direkt och bara ville gömma sig. Vilket jag ändå tog som ett gott tecken, det var ingen tvekan om vem som skulle bestämma, nu skulle det bara befästas och Twister lugna sig lite. Men fy vilken nervös väntan. De for ihop en gång ordentligt så då klappade jag i händerna för att sära dem och det gick. De spände sig, vaggade rumpa, klapprade med tänderna osv. Efterhand lugnade det sig lite, dvs de satt i varsin ända av hagen och ignorerade varandra. Twister var fram ibland bara för att påminna Albin om att det minsann var han som styrde här, få inga idéer.

Bestämde mig för att lämna dem där över natten och trippade nervöst ner i morse, rädd att se spår efter blodbad och massaker, men icke. Båda ligger och sover, båda äter, ingen har ett enda bitsår (!) och idag verkar det som att de har lärt sig vart de har varandra. Albin springer undan för Twister men de kan också sitta ihop och äta samt sträcka ut sig och sova.

Kors... i .... taket....!

Det är inte färdig än dock, de får bo i hagen nån dag till och sen får vi se hur det fungerar när de flyttar in i en lite mindre bur och kommer tätare inpå varandra. Funkar det innebär det att jag kan behålla dem båda istället för att sälja som jag varit inne på. Graviditeten har gjort burstädning och all hantering med spån och säckar riktigt jobbig. Dessutom känns det inte bra att ha en massa hanar som sitter ensamma och skaffa ännu fler för att ge dem sällskap och öka på det fysiska kändes inte lämpligt. Så håll en tumme att de griniga gubbarna kan hitta ett sätt att samsas!

Och så var det tjocka damen ja. Kolla in Sibels härliga mage! Nu är det nog bara två veckor kvar tills ungarna kommer. Det är jättespännande. :)

 

Jag har bestämt mig för att dra ner på antalet kullar framöver. Ett par blir det, för att föra lilac magpieprojektet framåt, men inte fler än så.

5 jul 2013