Idril har fått somna in...

Tuffa, coola och söta Idril har fått somna in. Hon blev dålig men piggnade på sig med hjälp av stödmatning. I några dagar iaf, sen blev hon en natt plötsligt sämre igen och på förmiddagen efter då stödmatningen inte alls fungerat så tog jag beslutet att åka till veterinären med henne. Hon hade tappat mycket i vikt och jag trodde verkligen inte att det skulle vända igen, så för att förkorta lidandet ringde jag min favoritveterinär som sa att vi var välkomna in direkt. Slutet var lugnt men sorgligt...

 mini-idril.jpg

Chokladfabrikens Idril

Idrils fyra ungar är som tur är stora nog att klara sig själva. Den minsta, Ebonee, tog sig inte riktigt. Idril hade ingen mjölk på slutet. Ebonee är nu ikapp sina syskon och alla växer som de ska. Tack gudskelov....

Det är tankeväckande när något sånt här händer för uppfödning är verkligen inte bara gulligull med små söta ungar osv. Risken för komplikationer vid en marsvins dräktighet och födsel är så hög som 30-40% (jag har hört lite olika siffror). Och det stämmer med mina egna erfarenheter. Jag har dock haft tur, jag har inte förlorat några ungar. De honor som kastat sina kullar har klarat sig bra. Idril är den första jag förlorar i samband med avel. Troligen drabbades hon av sen toxicos.

Mitt beslut att dra ner på antalet djur och kullar bekräftades. Jag vill ha mer tid för varje individ än vad jag har idag. Jag saknar att ha dem som "husdjur" även om jag tycker avelsbiten är rolig också. Funderar på att höra runt om någon vill ta över mina bärardjur och fortsätta med lilac magpies. Känns trist att "pensionera" djur jag har jobbat så mycket för att få fram när de ännu är så unga. Fast egentligen vill jag inte göra mig av med några heller, hade helst sett att de liksom fick minska i antal "naturlig" väg. Ja, vi får se hur jag gör.

2 nov 2013